Sparvpapegojor allmänt.

Sparvpapegojorna är små näpna fåglar med ett självmedvetet uppträdande som gör ett närmast löjligt intryck när de spatserar upprätt längs med pinnarna. De är harmlösa varelser som kan hållas tillsammans även med små praktfinkar. Sina egna likar är de däremot inte alltid sams med, i synnerhet under häckningstider, då man lyckats bäst med att ha paren åtskillda. Undulater och dvärgpapegojor drar de inte helt jämt med. Sparvpapegojornas stora fel är emellertid deras ängslighet, och hos få fågelarter torde beteckningen "dumrädd" ha så stor täckning. Burfödda exemplar är egendomligt nog ofta räddare än de viltfångade. Detta faktum hindrar emellertid inte att de undantagsvis kan bli tama och att de häckar ganska lätt i större burar. Lessons sparvpapegoja är dock lugnare i uppträdandet än de andra arterna. Strax efter ankomsten till Europa var de mycket ömtåliga och måste hållas i hög värme efterom de annars lätt förkyler sig och dör utan att man riktigt förstår orsaken. De vänjer sig så småningom vi klimatet och kan sedan hållas utomhus under sommarmånaderna. Sparvpapegojorna sitter gärna stilla hela dagen, tätt tryckta intill varandra. I en större bur eller voljär blir de livligare och får större använding av sin blixtsnabba flykt. De olika arterna är jämbördiga som burfåglar men den grönryggade är numera den vanligaste. Honorna av de båda vanligaste arterna är omöjliga att särskilja om man inte studerar fötterna som är grå hos den blåryggade och köttfärgade hos den grönryggade. För häckning hänger man in en holk med 4cm diameter på ingångshålet, sparvpapegojorna får lätt förväxt näbb om de inte får riktligt med grenar att gnaga på.