Kakaduor allmänt.

De praktfulla kakaduorna har tidigt införts som burfåglar till Europa och omnämns redan av Konrad Gesner och Aldrovandi. Den lilla gultofskakaduan är vanligast och mest omtyckt. Den blir också lättast tam och förtrolig med såväl ägare som främmande under de att den stora ofta bibehåller sin skygghet mycket lång tid och kan bli bitsk och svårhanterlig. De vita kakaduorna är som tama synnerligen livliga och trevliga fåglar som är kända för sin stora läraktighet och därför ofta förevisas av artister. Några större talare är de inte men de kan lära sig enstaka ord och visor. De vill gärna bita sönder sittpinnarna och andra träföremål och kan orsaka stor skadegörelse om de släpps lösa i boningsrum utan tillsyn. De har häckat i voljär några gånger och har då lagt ägg i större stubbar som anordnas som holkar i voljären. Ungarna ligger i boet i 2 månader. Som uppmatningsfoder har man vid sidan av de dagliga fodret gett hårdkokta ägg och bröd blött i mjölk. Dessa kakaduor kan bli mycket gamla och en 96-årig stor gultofskakadua har bevisligen setts uppträda på cirkus.